Achmadulina hörde tillsammans med bl.a. Jevtusjenko och Voznesenskij till ”tövädersgenerationen” i den ryska poesin. Debutsamlingen Strålen (1962; ej i svensk översättning) visar på hennes förkärlek för den moderna tidens alla tekniska apparater som medel att nå självinsikt. I varje vardaglig detalj finns poesi, till både tröst och lidande, menade