Berit Spongs verk är den idylliska miljön i småstaden eller på landsbygden minerad av besvikelse och maktlöshet. Kvinnorna i diktsamlingarna Högsal och örtagård (1924) och Lärkornas land (1929) lever behärskat men i romaner som Spelet på Härnevi (1938) och Sjövinkel (1949) blir de maktmissbrukare och olycksbringare.