borgmästare
borgmästare (fornsvenska borgha(ra)mæstare, av medellågtyska borgemêster, egentligen ’stadens styresman’), ett ämbete som nämns i svenskt källmaterial alltifrån mitten av 1300-talet.
I varje stad valde man fyra eller sex borgmästare med en ämbetsperiod på två till tre år, vilket innebar att två borgmästare tjänstgjorde tillsammans för vart år som ordförande i städernas råd och domstolar. Under senmedeltiden började kungamakten utse städernas borgmästare.
Information om artikeln
Källangivelse