Från början neologiskt påverkad blev W. med åren alltmer konservativ. Som stiftschef visade han stor energi och uppmuntrade missions- och nykterhetsrörelserna men misstrodde schartauanismen och försökte – utan framgång – hindra dess utbredning genom att med kort varsel förflytta schartaulärjungarna från församling till församling. W. var ledamot av Svenska Akademien