Fallström skrev en vers som folk ville ha, om de ämnen poesin av tradition behandlat, t.ex. i diktsamlingarna Vildrosor (1892) och Hvita syrener (1905). Han var en av sin tids mest kända stockholmsfigurer, sällskapsmänniska, tillfällesdiktare och improvisatör, lätt igenkännbar i vimlet med sina yviga mustascher.