Davíð Stefánsson debuterade 1919 med den nyromantiska diktsamlingen Svartar fjaðrir (’Svarta fjädrar’) och publicerade ett tiotal diktsamlingar, en roman samt några skådespel. Hans dikter pendlar mellan livsglädje och tungsinne och präglas av både innerlighet och socialt patos. På svenska finns romanen Sólon Islandus (1–2, 1940) samt skådespelet Gullna hliðið