El
El [e:l] (ugaritiska ’il, feniciska ’l, hebreiska ’ēl och ’ælo-ah med pluralis ’ælōhīm) användes bland västsemitiska folk i forntiden som allmänt ord för ”gud” men också som benämning på den högste guden (jämför arabiska Allah).
Enligt texter från Ugarit (nuvarande Ras Shamra, Syrien) stod El i spetsen för en gudaförsamling som bestod av ”gudasönerna” alternativt ”Els söner”. El sades trona ”vid flodernas källa”, dvs. i den paradisiska världens centrum. Han var den högste härskaren, vars storhet, vishet och ålder framhölls. Han bar epitetet ”tjuren” och
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan Bergman
Källangivelse