epizoisk spridning
epizoisk spridning [-so:ʹ-], förhållandet att växters diasporer, dvs. spridningskroppar (främst frukter och frön), fastnar utanpå djur och sprids med dessa.
Vissa diasporer har hakar och andra utskott som gör att de lätt fastnar i en djurpäls; så är fallet hos t.ex. kardborrar, hundtunga, nejlikrot, småborre och snärjmåra. Andra diasporer är klibbiga, vilket gör att de fastnar på djur. Så är fallet med fröna hos groblad och kämpar och frukterna hos
Information om artikeln
Källangivelse