Ewa Lipska representerade under 1970-talet den så kallade Nya vågen (”Nowa fala”) inom polsk poesi, vilken vände sig mot massmediernas bruk av språket i manipulerande syfte. Hennes lyrik präglas av självironi och verkar genom enkla uttrycksmedel. Den tar upp moderna kultur- och civilisationskonflikter och har ensamhet och lidande som återkommande motiv.