faʹbrica, (lat., egentligen ’verkstad för en faber (konstnär eller hantverkare)’) medeltida kyrkorättslig term som avsåg dels själva kyrkobyggnaden (fabrica ecclesiae), dels och framför allt den förmögenhet i jordegendom och andra tillgångar (främst tiondeinkomster) som var anslagna för att bekosta en kyrkas byggande, reparation och övriga underhåll (inklusive vin, oblater, rökelse och andra kostnader för gudstjänsten).