Under medeltiden fanns två former av frälsejord: jord tillhörig kyrkliga institutioner (det andliga frälset), ofta kallad kyrkojord, och jord tillhörig adeln (det världsliga frälset), som var skattebefriad i utbyte mot rusttjänst. Sedan kyrkojorden dragits in till kronan under reformationen återstod ca 1540 endast den av adeln ägda jorden som frälsejord;