Fästebönderna erlade avgifter som fästepenning (vid tillträdet) och landgille (årligen). De var underkastade hoveri, dagsverksskyldighet, vilket var betungande under framför allt 1600- och 1700-talen. Under senare delen av 1800-talet friköpte många fästebönder sina gårdar. Genom lag övergick 1919 de få kvarvarande danska fästebönderna till att bli självägande bönder.