landbo
landbo, historisk term för icke självägande bonde, motsvarande fästebonde i Danmark och leiglending i Norge och på Island.
En landbo brukade jord som tillhörde det andliga eller världsliga frälset, kronan eller andra bönder. Alltefter jordägaren används benämningarna frälselandbo, kyrkolandbo, kronolandbo och bondelandbo. Landbosystemet uppstod i Sverige troligen under loppet av äldre medeltid och var senast under 1200-talet av stor ekonomisk betydelse för frälset. Förhållandet mellan en landbo och
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse