Metoden används huvudsakligen vid undersökning av blodflödet i hjärta och lungor, men även i andra organ, t.ex. lever, mjälte, njurar och hjärna. Bilderna tas med en hastighet av ca 20 per sekund under 20–40 sekunder och lagras i dator. Vid efterföljande analys studeras passagen av den injicerade substansen genom t.ex.