gregorianska reformrörelsen
gregorianska reformrörelsen, kyrklig reformrörelse under högmedeltiden, benämnd efter påven Gregorius VII.
Den har sin bakgrund i 800- och 900-talens klosterreformer med krav på klostrens ekonomiska och judiciella självständighet under en av munkarna vald abbot. Med reformpåvedömet från Leo IX överfördes motsvarande program på kyrkan som helhet, där påven framstod som ”abbot”, vald av kardinalerna (synodbeslut 1059). Under Gregorius VII utvecklades reformkraven till ett
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Jan Arvid Hellström
Källangivelse