Den använda apparaturen vidareutvecklades i Sverige av Gunnar Hägg. Metoden används främst för identifiering av kristallina substanser, fasanalys och noggranna bestämningar av enhetscellsdimensioner. Ett tunt skikt av provet genomstrålas med fokuserad, monokromatisk röntgenstrålning. Reflexerna registreras vanligen på fotografisk film (se bild).