K. intresserade sig tidigt för västerländskt tänkande och företrädde i anslutning till Ernst Haeckel ett slags materialistisk evolutionism. Efter Meijirestaurationen 1868, då kejsaren återtog makten, blev han privatlärare åt kejsaren och introducerade samtidigt västerländska teorier om statsskick, demokrati och mänskliga rättigheter. K. innehade även viktiga poster inom utbildningsväsende och utrikesförvaltning.