Igor Severjanin gjorde under 1910-talet skandalartad succé med sina excentriska, språkligt nydanande verser som hyllade det mondäna storstadslivet, till exempel Kurtisankaretten (1911). Självutnämnd ”ego-futurist” och av salongspubliken vald till ”Poesins konung” emigrerade Severjanin efter revolutionen till Estland, där hans poesi och livshållning så småningom djupnade.