E. blev 1876 Lantbruksakademiens botanist och 1886 föreståndare för dess botaniska försöksanstalt; 1906–13 var han föreståndare för den lantbruksbotaniska avdelningen vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Hans mycket omfattande produktion behandlade växtodlingsproblem, i synnerhet växtsjukdomar och framför allt svartrost.