Kaarlo Sarkia gav ut fyra diktsamlingar 1929–43. Som verskonstnär utvecklade han melodiskönheten i bunden vers till det yttersta och förenade den välberäknade klangen, rytmiken och rimkonsten med ett fylligt bildspråk. I hans samlade Runot (’Dikter’, 1944) ingår också hans tolkningar av fransk lyrik.