Råmaterialet klövs, värmdes och pressades till ämnen som sedan bearbetades. Kammakarna utgjorde ett eget skrå, känt sedan 1600-talet, men de var aldrig någon stor yrkesgrupp. Vid mitten av 1700-talet fanns sex verkstäder i lika många svenska städer. Stockholms siste kammakare flyttade på 1930-talet med sin verkstad till Skansen.