koerciʹv fältstyrka (av latin coeʹrceo ’sammanhålla’, ’innesluta’, ’omsluta’, av co-, se ko-, och aʹrceo ’innesluta’, ’kvarhålla’), tidigare koercitivkraft, magnetfält som behövs för att magnetiseringen i ett ferromagnetiskt material skall tvingas ner till noll, efter att det varit magnetiserat till mättnad.