konstitutiv regel
konstitutiv regel, hos Kant en aprioriskt giltig regel om erfarenhetsvärlden som utgör en förutsättning för att någon erfarenhet alls skall vara möjlig (enligt Kant är t.ex. orsakslagen en sådan regel).
Med början hos John Rawls har termen sedan 1950-talet ofta använts i filosofin för att allmänt beteckna regler som inte endast reglerar ett handlingssätt utan framför allt definierar och möjliggör det; handlingstypen i fråga skulle inte existera om inte regeln gällde. Exempel är regler om hur en schackpjäs får flyttas
Information om artikeln
Källangivelse