Eriksson fick sin utbildning vid Konsthögskolan och hos Jean Osouf och Henri Laurens i Paris. Han skildrade i sin skulptur människan, ensam eller i samspel med andra eller insatt i ett större rumsligt sammanhang. Konstruktiv klarhet, formal stramhet och förenkling förenas med psykologisk inlevelse i hans porträtt och figurer, exempelvis