Mieczysław Jastrun skrev filosofisk och moralisk lyrik, med starkt symbolisk och apokalyptisk underton, baserad på de klassicistiska och romantiska traditionerna, till exempel Strumień i milczenie (’Ström och tigande’, 1937). Han tog upp existentiella frågor mot bakgrund av samtida historiska erfarenheter, bland annat i diktsamlingen Poezja i prawda (’Poesi och