Ericson var en repliksäker och dansant glädjespridare på revy- och operettscener under 1930- och 40-talen. Han spelade också en rad komediroller på film, t.ex. i Gustaf Molanders ”Swedenhielms” (1935), Anders Henriksons ”Släkten är värst” (1936) och Weyler Hildebrands ”Pensionat Paradiset” (1937).