Redan i debutboken Bässpojken (1971), den första i en rad självbiografiska romaner, visade Olof Granholm sig vara en god, om än rapsodisk berättare med socialt engagemang och en stor fond av humor. I Den vita natten (1979) skildrade han inbördeskriget 1918 med partitagande för den förlorande röda sidan,