Benämningen hänför sig till en grundtext på sanskrit som inte bevarats men som helt säkert sammanställdes före 300-talet e.Kr. I olika bevarade versioner kan man iaktta element som återkommer i indisk konstpoesi, i folksagor och i de buddhistiska jataka-berättelserna. Texterna har didaktisk karaktär och har fungerat som furstespeglar.