proʹkonsul (latin procoʹnsul, av pro coʹnsule ’i konsuls ställe’), i antikens Rom ämbetsman som innehade konsulsmakt utan att bekläda själva ämbetet, under republiken oftast en frånträdande konsul vars maktbefogenheter förlängdes (prorogatio imperii) för ett eller, vid behov, flera år.