Kanonisk rätt hävdade på medeltiden biskopens exklusiva rätt att tillsätta präst, medan germansk rätt ville ge församlingen rätt att kalla. Genom författningar bl.a. 1739, 1910 och 1957 infördes successivt i Svenska kyrkan en ordning som gav församlingen allt större beslutsrätt. Enligt prästvalslagen 1957 upprättade domkapitlet förslag med högst tre sökande,