I äldre tid skedde slåttern på högsommaren, dels för att växterna skulle hinna fröa, dels för att de då ansågs ha störst kraft och näringsvärde. Slåttern bedrevs dels på ängar i den så kallade inmarken, dels på utmarkerna, ofta våtmarker på myrar, kärr och sjökanter. Man arbetade oftast i lag,