Förbjudna att ägna sig åt handel och hantverk levde de i ständigt kasernliv, försörjda genom avkastningen från jordlotter som de inte fick avyttra. Den rigorösa träningen gjorde dem överlägsna i strid men genom Spartas närmast konstanta krigföring under klassisk tid (ca 480–ca 330 f.Kr.) reducerades deras antal ständigt.