suveränitet
suveränitet (franska souveraineté ’högsta makt’, av souverain ’högst’, ytterst av super-), folkrättslig term för en stats självständighet och oavhängighet i förhållande till andra stater (extern suveränitet) och för dess maktmonopol inom det egna territoriet (intern suveränitet).
Under medeltidens feodala förhållanden avsågs med suveränitet en länsherres maktställning över en vasall. De framväxande statsbildningarna i Europa saknade suveränitet så länge de var underordnade den tysk–romerska kejsarmakten.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Ove Bring
Källangivelse