Sven Öhman upptäckte i experiment viktiga principer för koartikulationen i talet, formulerade helhetstolkningar av tonaccenten i de nordiska språken och skrev arbeten i fonologi och språkfilosofi. Öhman skrev artiklar om språkliga ämnen i dagspressen, och i boken Svindlande perspektiv (1993) anlade han kritiska synpunkter på populärvetenskap.