historia

historia (latin, av grekiska historiʹa ’vetande’, ’kunskap’, ’forskning’, ’berättelse’, till hiʹstōr ’kunnig’), dels den förflutna verkligheten, dels beskrivningen och utforskningen av denna verklighet. Säreget för historia

(26 av 183 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Historisk metod

Spåren av det förflutna är varierande och fordrar olika metoder för att kunna tolkas och förstås. Mest använda är texter som producerats av människor i skilda avsikter och som måste tolkas med hänsyn tagen till de förmodade avsikterna. Skrivna texter har återfunnits redan från 3000 f.Kr. i medelhavsområdet. I Sverige börjar texter bevaras först från 1000-talet

(56 av 399 ord)

Tidsuppfattningens förändringar

Om geografin ursprungligen utvecklades för att människor behövde systematiska kunskaper om det rum som omger dem, så utvecklades den skrivna historien för att förklara

(24 av 171 ord)

Historieämnets utveckling

Historieskrivningens historia daterar sig till antiken (se historiografi), men historia som universitetsdisciplin och skolämne framträder långt senare. Tidigare än profan historia utvecklades biblisk historia och kyrkohistoria, men från och med den nya tiden börjar professurer i

(36 av 257 ord)

Historia i nuet

Från och med 1960-talet har det historievetenskapliga tänkandet djupgående förändrats. Positivismens absoluta sannings- och objektivitetsbegrepp har

(16 av 109 ord)

Internationellt samarbete

Inom historievetenskaperna institutionaliserades det vetenskapliga samarbetet 1926 i Comité international des sciences historiques, som vart fjärde år håller internationella historikerkongresser. Den stora breddningen

(23 av 163 ord)

Historia som universitetsämne i Sverige

De första ansatserna till historisk forskning togs redan under medeltiden genom författandet av annaler, nekrologer och krönikor, t.ex. Saxos Gesta danorum och Erikskrönikan. Efter unionsupplösningen 1523 blev nationella krönikor ett både i Sverige och Danmark medvetet utvecklat propagandamedel i konflikten mellan länderna.

(42 av 300 ord)

Historia som skolämne

Historia omnämndes redan i 1649 års skolordning och var etablerat som undervisningsämne då folkskolan infördes 1842. Den ”allmänna” historia som lärdes ut före folkskolan var i hög grad inriktad på biblisk historia, de antika medelhavskulturerna och europeisk historia från renässansen och framåt. Antiken fick snart mindre utrymme till följd av att

(51 av 362 ord)

Information om artikeln

Medverkande

  • Birgitta Odén
  • Ulf Zander

Litteraturanvisning

G. Andolf, Historien på gymnasiet: Undervisning och läroböcker 1820–1965 ( 1972);
E. Bernheim, Lehrbuch der historischen Methode und der Geschichtsphilosophie ( 1889 samt flera senare upplagor);
P. Burke ( utgivare), New Perspectives on Historical Writing ( 1991);
T. Englund, Samhällsorientering och medborgarfostran i svensk skola under 1900-talet 1–2 ( 1986);
K. Erslev, Historisk Teknik: Den historiske Undersøgelse fremstillet i sine Grundlinier ( 1911;
2:a upplagan 1965); A. Florén & S. Dahlgren, Fråga det förflutna ( 1996);
I. Floto, Historie: Nyere og nyeste Tid ( 1985);
G.G. Iggers, Historiography in the Twentieth Century: From Scientific Objectivity to the Postmodern Challenge ( 1997);
C-V. Langlois & C. Seignobos, Introduction aux études historiques ( 1898);
J. Le Goff, Pour un autre Moyen Age: Temps, travail et culture en Occident ( 1978);
S. Lilja, Historia i tiden ( 1989);
M. Mörner, ”Komparation: att vidga historiska perspektiv”, Scandia 1981;
S. Nordin, Från tradition till apokalyps: Historieskrivning och civilisationskritik i det moderna Europa ( 1989);
B. Odén, Forskarutbildningens förändringar 1870–1975 ( 1991);
R. Torstendahl, Introduktion till historieforskningen ( 2:a upplagan 1971);
B. Wåhlin (utgivare), Tidsopfattelse og historiebevidsthed ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/historia