Nämnden var en garant för att viktigare ärenden överlämnades till Kungl. Maj:ts prövning. Från 1944 skulle nämnden avge rådgivande utlåtanden till den samma år inrättade centrala utlänningsmyndigheten i de fall som utlänningslagen föreskrev. Nämnden bestod av tre ledamöter varav en domare samt suppleanter. Dess verksamhet upphörde 1978.