vågmästarpolitik
vågmästarpolitik, politiskt slagord från 1920-talets senare del, betecknande en politik där en minoritetsregering baserad på ett eller flera partier mellan ”högern” och ”vänstern” genomför en politik med hjälp av s.k. hoppande majoriteter.
C.G. Ekman, frisinnad svensk statsminister 1926–28 och 1930–32, är det klassiska svenska exemplet. Trots borgerlig majoritet i riksdagens båda kamrar lierade sig Ekman i vissa frågor med socialdemokraterna (t.ex. utbildningspolitik) och i andra frågor med högern och Bondeförbundet (t.ex. arbetsmarknadspolitik). Eftersom flertalet regeringar efter andra världskriget, särskilt efter 1970, varit
Information om artikeln
Källangivelse