Wilhelm Lehmann var lärare, och hans första romaner, såsom Die Schmetterlingspuppe (’Fjärilspuppan’, 1918), kretsar kring skol- och småstadsmiljön. Utmärkande för Lehmanns prosa och särskilt hans diktsamlingar, till exempel Der grüne Gott (’Den gröne guden’, 1942), är de naturlyriska inslagen och kritiken av civilisationens fördärv.