Den var utförd i traditionell klinkbyggnadsteknik och anpassad till vattenledernas skiftande karaktär. En mycket låg, långsträckt variant har brukats i de nordligare älvarnas förhållandevis lugna vatten, medan en annan, som hör hemma i mellersta Norrlands älvar och är kortare, bredare och kraftigare med rund botten, har använts i strida forsar.