ornamentik
ornamentiʹk (av ornament, av latin ornameʹntum ’prydnad’, ’smycke’, av oʹrno ’(ut)smycka’,
(11 av 33 ord)Konst och konsthantverk
Ornamenten, som uppträder enstaka eller upprepade i serier, kan tekniskt sett
(11 av 74 ord)Historik
Ornamentet är det tidigaste uttrycket för konstnärlig gestaltningsvilja hos människan. De förhistoriska ornamenten är tämligen lika världen över: band, spiraler, vågformer och sicksacklinjer. De följdes av geometriska motiv, senare av djur- och växtmotiv.
Det västerländska ornamentförrådet har i stor utsträckning hämtats från de östra medelhavskulturerna. Äldst av de historiska stilarna är den egyptiska, som i sina huvuddrag var färdigbildad redan 3 000–4 000 född Kr. Växtornament som lotus, lilja och palmett uppträdde jämsides med symboliskt laddade djurbilder som skarabén, gamen och den
(82 av 799 ord)Folkkonst
Ornamentiken, liksom folkkonstens formspråk i övrigt, präglas av speciella betingelser, som till stor del förklarar dess särart: i första hand beroendet av traditionen och den lokala särprägeln men också ett speciellt förhållande till stilkonsten. Härifrån har mönster och ornament hämtats i stor utsträckning, men förebilderna har som regel omformats och omkombinerats. I sådana nya kombinationer har
(56 av 397 ord)Musik
Som musikterm är ornamentik (franska agréments, italienska fioritura, tyska Verzierungen) musikalisk utsmyckning, speciellt utsirningar av en melodi. Ornament kan vara en väsentlig, av
(23 av 161 ord)