På ett folkligt, uttrycksfullt språk har Álvaro Cunqueiro skildrat Galiciens verklighet och mytvärld, före det spanska inbördeskriget främst som poet och efter detta som prosaförfattare, bland annat i Tesouros vellos e novos (’Gamla och nya skatter’, 1964) och Xente de aquí e de acolá (’Folk från när och fjärran’,