Termen började vid mitten av 1960-talet användas av den italienske kritikern Germano Celant för att karakterisera verk av några italienska konstnärer, bland andra Luciano Fabro (1936–2007), Mario Merz och Giulio Paolini (född 1940), vilkas arbeten hade släktskap med såväl minimalism som konceptkonst. Arte povera-konsten utmärks av att den skapats av enkla, konstlösa