Under 1950- och 60-talen användes termen som nyckelord och positionsbestämning i den internationella filmdebatten, främst i de franska filmtidskrifterna Cahiers du Cinéma och Positif. Den innebar bl.a. att man såg regissörens insats som den avgörande för en film. Regissören skulle helst vara upphov till hela verket, från manuskript till redigering,