Fundamenten till denna förhållandevis heterogena teoribildning lades redan under 1900-talets första decennier med Hugo Münsterbergs åskådarorienterade verk ”The Photoplay: A Psychological Study” (1916) och under 1920- och 30-talen Sergej Eisensteins ”dialektiska” montagelära, Béla Balázs skrifter kring filmens närbildsestetik samt Rudolf Arnheims perceptions- och gestaltpsykologiskt influerade studier. Ett mer systematiskt studium