På tidstypiskt sätt kombinerade Carl Johan Thyselius en framgångsrik ämbetsmannakarriär med tunga politiska uppdrag. Han var bland annat justitieråd 1856–60, ecklesiastikminister 1860–63, president i Kammarkollegium 1864–75, ledamot av första kammaren 1869–86 och civilminister 1875–80. Efter Arvid Posses avgång 1883 åtog sig Thyselius motvilligt statsministerposten för ett år (1883–84) och blev därigenom Sveriges förste ofrälse