F., som ursprungligen var ingenjör, tillhörde politiskt den republikanska vänstern och utnämndes av Gambetta till krigskommissarie efter revolutionen 1870. Han var senator 1870–1920, innehade flera ministerposter och var 1879–80, 1882 och 1886 konseljpresident, tillika utrikesminister, och 1890–92 konseljpresident, tillika krigsminister. Som arbetsminister 1877–79 tog F. initiativet till flera stora järnvägs-