Cornelis van Bynkershoeks författarskap lyfte fram förnuft och praxis som folkrättens källor. Han tog därmed avstånd från den då härskande naturrättsliga uppfattningen och framstod som en representant för den positivistiska skolan. I avhandlingen De Dominio Maris (1702) hävdade han kanonskottsvidden som gräns för kuststatens anspråk på territorialhav.