grekisk litteratur och teater definieras här som grekernas litteratur och teater under

(12 av 81 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Den förklassiska tiden (till ca 500 f.Kr.)

(1 av 1 ord)

Epiken

Från den allra äldsta poesin tonar numera blott några gåtfulla ekon. Det var på 700-talet som två hexameterepos, "Iliaden" och "Odysséen", inledde den grekiska – och västerländska – litteraturen. Båda diktverken uppkom i Jonien, alltså mellersta delen av Mindre Asiens västkust; språket är huvudsakligen joniska

(45 av 315 ord)

Lyriken

På 600-talet flyttade den mest vitala litterära kreativiteten från epiken till lyriken. Detta århundrade var individens och experimentets tid, då en mängd greker sökte sig till fjärran länder och i både yttre och inre mening upptäckte nya horisonter. En mer subjektivt präglad poesi växte nu fram i elegi- och jambdiktningen. Termerna är ursprungligen knutna till bestämda

(56 av 395 ord)

Prosan

Långt senare än poesin, först mot slutet av 500-talet, framträdde prosalitteraturen.

(11 av 47 ord)

Den klassiska tiden (400-talet och 300-talet f.Kr.)

(1 av 1 ord)

Lyriken

Körlyriken nådde i början av skedet sin fulländning genom thebanen Pindaros.

(11 av 56 ord)

Dramat

Det klassiska dramats framväxt och blomstring är liksom den antika teaterns i huvudsak relaterad till stadsstaten Athen, vars politiska, finansiella och kulturella utveckling under 400-talet f.Kr. utgjorde den ideologiska och sociala förutsättningen

(32 av 226 ord)

Dramats genrer

Av de tre huvudgenrerna tragedin, komedin och satyrspelet är de två första väl dokumenterade bland bevarade texter. Satyrspelet, den kanske äldsta (eftersom Aristoteles påstod att tragedin uppkom ur den), upplevdes sannolikt som den minst märkliga genren. I den mån genren är känd är den en burlesk lek med samma mytstoff som behandlas

(52 av 367 ord)

Prosan

Fr.o.m. 400-talets andra hälft och under det följande seklet blomstrade prosan i de mest skiftande former: historieskrivningen, den juridiska och politiska retoriken, de filosofiska dialogerna och avhandlingarna.

Herodotos från Halikarnassos ville i episk anda bevara minnet av grekernas hjältemodiga strider mot perserna. I de muntliga traditioner han samlade under vidsträckta resor tog han fasta på det särpräglade hos olika främmande folk. Likaså lyfte han ur de grekiska samhällenas separata minnesförråd fram vad som var gemensamt. Därmed bidrog han till sökandet

(80 av 577 ord)

Den hellenistiska tiden (från Alexander den store till Augustus)

Alexanders triumfer och den politiska frihetens undergång kom Athen att förlora

(11 av 51 ord)

Lyriken

Theokritos, Kallimachos och Apollonios från Rhodos var de tre mest lysande

(11 av 67 ord)

Dramat

Den under hellenismen framväxande nya komedin var en sedekomedi som speglade 300-talets friare moraliska konventioner. Den

(16 av 109 ord)

Prosan

Även de fackvetenskapliga skrifterna blomstrade, särskilt inom filologin och textkritiken genom

(11 av 48 ord)

Den romerska kejsartiden (från 31 f.Kr. till 330-talet e.Kr.)

Sedan Rom blivit den antika världens huvudstad och grekerna mist sin förgrundsroll inom politik och kultur började många söka sig tillbaka till det klassiska Athen och se dess främsta författare som smakmönster. Denna klassicistiska strömning har f.ö. bidragit till

(39 av 276 ord)

Grekisk teater

Den klassiska grekiska scenkonsten syftade inte blott till estetiska förnöjelser utan ingick i religiösa festligheter. Tragedin var i första hand knuten till de stora dionysierna, som infördes eller omorganiserades av tyrannen Peisistratos och hans söner och firades vid månadsskiftet mars–april. Komedierna uppfördes först under Lenaia-festligheten på senvintern vid månadsskiftet januari–februari, fr.o.m. 486 f.Kr. också vid de stora dionysierna. Vårfestligheten, till erinran av vegetationsgudens återkomst, varade i sex dagar och inleddes av

(71 av 507 ord)

Medverkande

  • Sture Linnér
  • Sverker R. Ek

Litteraturanvisning

The Cambridge History of Classical Literature 1 ( 1982);
Litteraturens historia 1 ( 1985);
M. Bieber, The History of the Greek and Roman Theater ( 2:a uppl. 1961);
J. Ferguson, A Companion to Greek Tragedy ( 1972);
H. Furuhagen, På teatern i Athen ( 1981);
H.D.F. Kitto, Form and Meaning in Drama ( 1956);
A. Lesky, Die tragische Dichtung der Hellenen ( 3:e uppl. 1972);
P. Levi, The Pelican History of Greek Literature ( 1985).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, grekisk litteratur och teater. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grekisk-litteratur-och-teater