Asplund var mellankrigstidens ledande arkitekt i Sverige, betydande också för utvecklingen i övriga nordiska länder. Han var mer konstnärsarkitekt än stor nydanare, en känslig uttolkare av det föränderliga samhället i former som uttryckte kulturell kontinuitet. Sitt mästerskap utvecklade han särskilt i den känsliga behandlingen av rums- och ljusförhållanden. Han utförde