I sitt tidiga landskapsmåleri var van Goyen påverkad av Esaias van de Veldes färgbehandling och kulissartade komposition. Ca 1630 överger han den anekdotiska skildringen för monokroma landskap i grågrön eller gråbrun kolorit. I takt med de allmänna förändringarna i den nederländska landskapskonsten blir bilderna alltmer atmosfäriska genom intresset för ljusets